tuttar

En blogg om min bröstoperation, av mig, en tjej med hög utbildning och akademikerjobb. Med andra ord, inte den tjejen man tänker sig ska göra en bröstförstoring! ;-)

Första tiden

Publicerad 2010-03-20 23:18:49 i Allmänt

Tänkte försöka beskriva min resa med tuttarna, från det att jag bestämde mig och fram tills nu.

Jag var klart bystigare när jag var yngre, men hård träning och en liten viktnedgång gjorde givetvis att de "försvann". Detta tröttnade jag på, och bestämde mig för att göra nåt åt det! Efter att ha pratat med vänner som opererat sig, både på Proforma och på andra ställen, bestämde jag mig för att besöka Carl-Johan på Proforma för en konsultation.

Jag fick ett mycket bra intryck av honom och kliniken på en gång. Jag var rätt nervös när jag gick dit, kände på något sätt att jag var tvungen att förklara varför jag ville göra det här, jag är ju inte en "sån" tjej! Nervositeten släppte dock genast, och innan jag visste ordet av hade jag provat ut en storlek och bokat en operationstid!

Tiden fram till operationen sniglade sig verkligen fram! Jag ville inget annat än att få det gjort, och gick som på nålar. Dagen D kom dock så småningom och jag rullades in till operation med min sambo som stöd i mitt rum.

När jag vaknade fattade jag först ingenting. Varför satt det ett sumo på mitt bröst? Skulle han kanske kunna vara vänlig att kliva av? Resten av dagen var ett töcken, jag mikro-somnade till och från hela dagen, men hade sällskap av sambo och min bästa vän hela dan, vilket var underbart! :-)

De första dagarna kände jag mig konstig, kändes som att jag gick runt med ett par lösbröst som när som helst skulle ramla av. Det var isigt och jävligt ute också, vilket gjorde att jag inte kunde ta promenader som jag ville eftersom jag inte var säker på att kunna hålla balansen, och ramla, det var nåt jag definitivt inte var särskilt sugen på!

Jag fick en rejäl kramp i höger bröstmuskel som varade de första två veckorna ungefär. Jag är relativt vältränad, så den fattade väl inte riktigt vad som hände när de hade lossat den och flyttat den vid operationen.

Jag slutade med de starkaste värktabletterna, Dexofen, efter tre-fyra dagar, jag mådde sämre av dem än utan. Kunde inte gå på toa ordentligt, och svullnade även upp i leder. Annars måste jag säga att jag mådde förvånansvärt bra, fick inga blåmärken överhuvudtaget till exempel. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Om

Min profilbild

En blogg om bröstförstoring, av en tjej med ett "akademikerjobb". Med andra ord; inte en "sån" tjej! ;-)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela